(privat)
okej det här känns rätt så werd men jag måste våga lite mer, så därför har jag bestämt mig för att bjuda lite på mig själv. Jag har som ni kanske redan har märkt skrivit inte jag så mycket eller typ inget, lägger mest upp bilder. Visst det är inget fel med men jag tror att jag är rädd för att skriva. Men det hade jag tänkt att ändra på, får väll se hur det går med det. I går i alla fall, innan jag skulle sova så fick jag ett begär att bara skriva av mig, vilket var väldigt skönt. Så nu hade jag tänkt att dela med mig av det jag skrev. (oavsett om du (jag) vill eller inte ;)
Jag vill inte lägre blunda för verkligheten, jag vill hoppa och våga. Hela mitt liv har jag varit en riktig fegis, visst kan man säga kan man säga att det är en del av mig. Men jag vet att genom att jag är feg så gömmer jag en annan del av mig själv. Jag får aldrig chansen att visa på riktigt vem jag är. Jag måste sluta ljuga för mig själv, att jag är jag som är för att jag är så. Men jag vet ju att innerst innerst är jag så mycket mer. Jag måste riva muren och komma ut från min trygghetsson. Det är så himla lätt att skriva och säga det men det är så himla mycket svårare, men jag tror att om jag säger det till mig själv tillräckligt många gånger kommer jag att tro på det och sedan är det bara att börja att klättra, steg för steg. Det kommer inte att vara lätt och vägen ditt kommer att vara jobbig, men jag tror och hoppas att i slutändan kommer jag vara en starkare och lyckligare människa. Men jag tycker ju att det är så himla svårt, antingen är jag bara lat och feg som inte vågar, och jag tror att det faktiskt är så. Jag vill bara skrika rakt ut för jag är så jävla trött. På att vara ensam och känna mig annorlunda (alla är annorlunda men jag vill någon gång inte känna mig udda och då menar jag på ett dåligt och jobbigt sätt). Jag vill också! Så in i helvetet vill jag. Jag vill ha nån att dela allt med, skratta med, älska, hata, älska igen och känna en samhörighet och trygghet.
Okej nu var det gjort, vet inte om det känns skönt eller inte. Det jag vet är att det var ett steg i rätt riktning, att få släppa kontrollen för att ögonblick.
Nu ska jag hoppa (kanske inte hoppa, ehe ni fattar vad jag menar) i säng. Så ha det bäst /moa
0 / Kommentarer
Trackback
